- Annonser -

BLOGG

I grunden delar jag uppfattningen att alla människor skall födas lika och att vi alla skall få samma förutsättningar för livskvalitet. Detta är ingen ideologi detta är helt enkelt humanism. Men samhället har nästan alltid varit indelat i klasser. Adel, borgare, präster och bönder var tidigare väl etablerade samhällsklasser. Med den industriella revolutionen kom begreppet ”arbetare” som från början var en samhällsklass med låg status.

När Socialdemokratin med starka agitatorer började driva arbetarnas rättigheter och man skapade fackförbunden stärktes arbetarnas maktställning. Detta var ju inte så konstigt de var ju så många jämfört med övriga samhällsklasser och när man införde allmän rösträtt så stärktes den folkrörelse som var Socialdemokratin. På den tid fanns det mycket att slåss för att förbättra. Min pappa som tummade timmer i Norrlandsskogarna har berättat att de fick igenom ett avtal om att de bara behövde äta lax tre gånger i veckan. Arbetstider och semester, kvinnornas roll i arbetslivet och välfärden för alla var andra viktiga stridsfrågor som skapade utrymme för ledargestalter som per Albin Hansson, Gunnar Sträng, Tage Erlander och Olof Palme med flera. Dessa hade en roll som ”landsfäder” och var starka personligheter.

Men tiderna förändrades och med den politiken. Begreppet arbetare som ett lågstatusyrke finns fortfarande kvar men dessa är betydligt färre idag. Hantverkare har en mycket högre status. Arbetstider och semestervillkor liksom löner och andra villkor för arbetslivet regleras idag i centrala avtal och fackförbunden har en stark ställning. Grosshandlarna som tidigare satt på trappan och delade ut order har försvunnit.

Detta har inneburit att Socialdemokraterna tappat sin ställning som företrädare för en folkrörelse där arbetarnas rättigheter skulle försvaras. Toppen nåddes väl när ”nya” Moderaterna utropade sig till ”arbetarpartiet”. Ideologiskt var ju Moderaterna huvudfienden och representant för kapitalägarna/företagarna.

I modern tid har också Socialdemokratiska ledare som t ex Göran Persson brutit mot de gamla idealen när han blivit mångmiljonär liksom de flesta medlemmarna i hans regering.
Med en väl tilltagen pension drog han sig tillbaka för att leva på skattemedel på sin herrgård som han köpte för 30 miljoner. Han konsultade samtidigt för stora belopp men tog inte ut dessa som lön då han då måste avstå från pensionen. Fredrich Reinfeldt gjorde sedan likadant. Vi har i Norrtälje ett tidigare kommunalråd (S) som gör likadant. Det är svårt att hålla brandtal om ”allas lika värde” när man själv är mångmiljonär.

En ny samhällsklass har skapats som består av våra politiska makthavare. De sätter sina egna löner och arbetsvillkor. Våra statsråd har de senaste tio åren fått en löneförhöjning på ca 40% vilket är nästan dubbelt så mycket som genomsnittet. Idag har vi sex kommunalåd i vår kommun. Allt fler blir politiker som en karriär där löner och makt är huvudsaker. Plötsligt är politiska kompromisser som bryter egna löften och ideologier nödvändiga för att behålla makten. När politikerna får mer betalt vill tjänstemännen i offentlig sektor också ha det och så skapas direktörer (Norrtälje kommun) utanför näringslivet med löner som gör dem till en priviligierad grupp.

Det är naturligtvis svårt för Socialdemokratin som under många år slagits för en grupp och för en samhällsordning (socialism) som väl ingen idag är beredd att kliva upp på barrikaderna för. Visst gör man försök att beskriva de ”kapitalistiska utsugarna” men med få undantag finns det ganska få inom det svenska samhället som kan placeras i den kategorin och dessa man tyvärr också ofta hålla sig väl med eftersom de har stor ekonomisk makt.

En tröst i bedrövelsen är väl att övriga partier också fått känna av förändringarna i samhället. Centerpartiet (tidigare Bondeförbundet) är väl tveksamt om de har någon ideologi. De regerar tillsammans med borgare i landstinget i Stockholm men med Socialdemokrater, Miljöpartister och Centerpartister i Norrtälje kommun. På riksplanet
har man haft en Annie Lööf effekt men frågan är om inte denna börjat avta.

Nya Moderaterna tappade en mängd röster på den ”mjuka” flyktingpolitiken under Reinfeldt. Man har efter mellanspelet med Anna Kimberg-Batra valt ny partiledare och hårdnat i sin flyktingpolitik. I de senaste opinionsmätningarna har partiet fått tillbaka mängder av väljare och partiet ser ut att gå mot en ny vår. Men det krävs nog fler tydliga utspel under de närmaste månaderna för att trenden skall hålla i sig.

Liberalismen flämtar på 4% spärren och har nyligen haft en strid om ledarskapet i partiet.
I kommunen har Robert Beronius tagit över efter Karin Karlsbro som gruppledare och frågan är om han kan leda partiet till att få mer än tre mandat i fullmäktige? Partiet måste utan tvekan bli tydligare i sakfrågorna i vår kommun.

Miljöpartiet verkar helt ha tappat bort sin huvudfråga miljön. Sannolikt beror detta på att man ingått i den styrande gruppen både på riksplanet och i kommunen. Splittringen i
partiet har inte stärkt dess ställning på riksplanet. Kanske åker man ur riksdagen? I Norrtälje kommun är man ett av partierna i minoritetstyret.

Sverigedemokraterna har väl aldrig haft någon ideologi utan vill bara trotsa och hota etablissemanget. Förra årets framgång har dämpats och frågan är väl om partiet kommer att sjunka ytterligare i kommande opinionsundersökningar. Många skandaler kantar partiets väg och frågan är väl hur mycket väljarna tål?

Vänsterpartiet är som alltid trogna sin ideologi och särskilt nu när Jonas Sjöstedt fått Socialdemokraterna att lägga fram ett förslag till vinstbegränsning som även om det inte går igenom i riksdagen säkert kommer att ge Vänsterpartiet ett antal röster i kommande val. Trots den för partiet negativa publiciteten kring att Lars Ohly lämnade partiet så kommer partiet sannolikt att göra ett bra val för att man konsekvent upprepar sin ideologi.
Den senaste tidens många avhopp från partiet kan dock störa bilden.

Kristdemokraterna är farligt nära att åka ur riksdagen. Frågan är om de får några stödröster nu när Moderaterna gått framåt? Partiet stod en gång för en tydlig familjepolitik och under partuiledaren Alf Svenssons tid växte sig partiet starkt. I kommunen har partiet
bara ett mandat och 23 medlemmar.

ROOP är också ett decimerat parti med endast 41 medlemmar. ROOP finns bara i Norrtälje kommun och flera av de ledande politikerna kommer ej att ställa upp på listan i det kommande valet till kommunfullmäktige.

Partierna måste nog inför det kommande valet söka hitta några ideologiska stridsfrågor. Kanske är förslaget om vinstbegränsningar en sådan där borgarna kan hävda riskerna för smygande ”socialism” Socialdemokrater och Vänsterpartier kan varna för att kapitalismen
”suger ut” välfärden. Det känns angeläget att väljarna kan identifiera partierna ideologiskt på riksplanet. I kommunen är sakfrågor som stängning av skolor, sparåtgärder inom äldreomsorgen och kulturens villkor säkra valfrågor.

Leif Sparrman

- Annonser -
DELA