- Annonser -

Det är lätt att inte värdera det man har i en tid då vi på många sätt lever i ett överflöd. Att beskriva alla saker som vi med lätthet kan få genom en knapptryckning eller genom att helt enkelt kräva skulle i sig bli en bok som med lätthet överträffar bibeln till antalet sidor.

Vi lever i en tid där många saker går fort och snabbt förändras. Mobiltelefonmodeller är snart gamla när de släpps för den nya modellen står bakom dörren och stoltserar med en hastighetsförbättring som endast kan uppfattas av icke mänskliga maskiner.

I Sverige lever vi trots de problem och utmaningar vi står inför ett relativt gott liv. Det finns garanterat dom i världen som har det sämre och ska vi protestera så görs det genom ett argt tweet eller kanske till och med en kommentar på Facebook. Därefter är saken till viss del utagerad, i alla fall vart gränsen går för engagemang.

Beroende på när man är född så finns det dock hintar om en svunnen tid då allt kanske inte var fullt så enkelt. Kanske på farfars tid eller farfars far. Jag tänker på en tid då det nästan uteslutande krävdes hårt arbete för att uppbringa något som idag är så självklart som mat på bordet. För om vi bara backar bandet drygt 100 år så var Sverige ett helt annat land. Ett bondesamhälle präglat av hårt arbete och en stor del av befolkningen som tackade gud när man lyckades skrapa ihop livets nödtorft.

Det var också under denna tid som vi genom att titta i backspegeln kan se fröet till både vår demokrati och grund till att åtminstone för under lång tid vara ett av världens mest välmående länder.

Men det var inte en kamp som gjorde sig själv. Den demokratiska utvecklingen i Sverige är kantad av såväl framgångar som motgångar och även om vi idag har begränsad förståelse för hur viktig denna kamp var för många av våra förfäder tycks vår insikt i hur mycket möda det ligger bakom det goda liv vi lever idag.

För utan att bli allt för invecklad så har vi i stort sett allt att tacka våra förfäder för när det gäller vart vi är idag. Något som vi alltför ofta glömmer och tar som självklart. Det är ingen raketforskning att konstatera att välfärden förutsätter en fungerande demokrati. Demokrati å sin sida är inte lika beroende av välfärd där vi faktiskt har mängder av exempel på länder som nu befinner sig där vi var för hundra år sedan.

När vi idag av olika anledningar ser vår demokrati försvagas och kanske på sikt till och med hotas så är det knappast en panik eller ny kampvilja som väcks till liv hos gemene man. Det finns ju alltid någon annan som tar tag i det där. Någon annan som ska lösa de problem vi har, någon annan som ska ta ansvar över vårt liv, någon annan som ska ge mig det enkla och bekväma liv jag lever idag.

Vad som många nu kanske inte har hunnit reflektera över när man haft ena handen i chipspåsen och den andra surfandes på en mobiltelefon är att denne någon börjar det bli ont av. Många av de mest lämpade att vara någon, och som gärna förespeglar sig vara det, har sedan länge insett att man hoppar över bord, tar vad man kan och räddar sig själv. Och där hade Darwin helt rätt. Hans ofta felciterade uttryck handlade inte om att den starke överlever utan han skrev faktiskt att den mest lämpade överlever. Lämplighet kan därför i dessa dagar bli en allt viktigare egenskap hos den som vill överleva den dagen vi eventuellt förlorar vår demokrati.

Men självklart ska jag inte måla fan på väggen och säga att vi kommit till tids ände. Det har vi naturligtvis inte. Men samtidigt så måste vi alla fundera på hur skör tråden faktiskt kan vara och där vi kan komma att tvingas ta ställning till vilket Sverige vi vill se i framtiden. Och där min vän har vi redan nu möjligheten att trygga en viss del av vårt förhoppningsvis även i framtiden bekväma liv. Bara genom att ägna en liten del av bekvämlighetstiden till att sätta sig in i det politiska livet och kanske till och med försöka göra sin röst hörd kring vad man vill och hur man tänker. Genom att rösta i allmänna val men också genom att först ha tagit del av alla politiska färdriktningar som finns.

Vi har som sagt släppt allt det gamla bakom oss och få har idag upplevt barkbröd när vi så enkelt kan njuta av alldeles äkta nybakat surdegsbröd varje morgon, kanske till och med en espresso på rättvisemärkt kaffeböna eller kanske med lite skummad mjölk.

Vi älskar och värdesätter våra avkommor, dessa prinsar och prinsessor som vi snart ska överlåta framtiden till. Och precis som våra förfäder gav oss en gåva om en bättre framtid så ställer i alla jag mig frågan kring vad det är vi lämnar efter oss till våra små. Personligen så bryr jag mig inte om du kommer att dela det här eller inte eller kanske bara trycka på gilla-knappen (som bäst). Jag skulle bli dig evigt tacksam om du istället tog tag i arbetet med att försvara, renovera och tidsanpassa vår demokrati så att den en dag vid överlämningen är värd sitt namn.

Allt gott!

/Daniel Toresson

- Annonser -
DELA