- Annonser -

Tyvärr är jag numera ganska övertygad om att skoldebatten helt spårat ur. All kraft ägnas åt var våra skollokaler skall ligga i stället för hur undervisningen skall bedrivas för att våra barn skall nå ett gott resultat som tryggar deras framtid.

Ända sedan jag flyttade till Norrtälje kommun har jag förstått att våra politiker från alla partier varit rörande överens om att Norrtälje kommun har låg studietradition och få elever som går vidare till fortsatta studier. Detta är säkert helt korrekt och en av orsakerna till att kommunens skolor hamnar lågt i alla rankingslistor.

En annan anledning är att skolan blivit ”kollektiv” det vill säga att man inte längre bedriver individuellt utformad undervisning anpassad efter varje individs förutsättningar.
Genom den  nyligen genomförda centraliseringen av kommunens skolverksamhet  (skolstrukturplanen)med bland annat större klasser som följd har lärarna getts ännu mindre tid för varje indidivid.

En trejde orsak till våra förhållandevis låga studieresultat har vi gemensam med de flesta kommunala skolor i Sverige. Lärarens auktoritet och ställning i klassrummet har genom nya regelverk gjort våra skolor till en ”stökig” arbetsmiljö för både elever och lärare. Det ryktas om att man i vissa skolor köpt in hörselskydd och stressbollar. Kommunen har också bekräftat att så kallade kedjevästar skall köpas in. Dessa västar används normalt för
personer med psykisk och motorisk oro! Svårt att vara still altså.

Den så kallade skolstrukurplanen omfattar egentligen inga verksamma åtgärder för att lösa de problem som Norrtälje kommuns skolor uppvisar och som redovisats ovan. Centraliseringen av skolverksamheten kommer om de stängda skollokalerna säljs och barnen bussas till centrala enheter att ge kommunen en något lägre kostnad? Men samtidigt motverkar planen den kvalitetshöjning som är nödvändig för at ge barnen i Norrtälje kommune en adekvat utbildningsnivå.

För att lösa de problem vi pekat på krävs en total omorganisation av hela kommunens skolverksamhet. Rektorer, lärare, övrig skolpersonal, elever och deras föräldrar måste innan arbetet påbörjas bjudas in till lokala samråd där skolans kvalitetsmål och arbetsssätt förankras hos samtliga intressenter. Det går inte att utveckla skolan utan en tydlig förankring hos de som skall vara med och genomföra förändringen.

Frågor som måste diskuteras är lärarens status och roll i klassrummet, föräldranas stöd när det t ex gäller diciplinära frågor, lokal ledningsfunktion, ordningsfrågor, förstärkning av studiemotivation (förädraengagemang), resultatansvar, fjärrundervisning, trygghetsarbete, kränkningar, studietakt med mera. Man bör också ges möjlighet att välja om man vill gå i en stor eller liten skola och få skolbuss till det man valt.

Omotiverade elever måste få hjälp med att förstå att det i dagens samhälle krävs en att man klarar såväl grundskola som en gymnaiseutbildning (teoretisk eller yrkesorienterad) eftersom detta ger en god grund att stå på oavsett vilken framtid man tänker välja. De som vill gå vidare till fortsatta studier måste tidigt fås att förstå vilka krav på studier detta ställer.

Den störa miljön i våra klassrum skapas oftast av elever som saknar motivation för att gå i skolan. Den är bara en transportstäcka tills man skall få börja arbeta och tjäna pengar. Detta tänkande som i vår kommun är väl förankrat måste brytas. Att så sker är en förutsättning för att skolan åter skall kunna ”individualiseras” det vill säga de barn som har förmågan att studera i en högre takt skall ges möjlighet att göra detta medan de barn som behöver ökad hjälp och stöd för att klara skolarbetet skall ges detta. Studie- och yrkesvägledning bör vara ett fast ämne på skolschemat och pågå kontinuerligt.

Om man på allvar har för avsikt att debattera skolans problem och hur man löser dessa så är det hög tid att börja nu.  Över 100 ungdomar i Norrtälje kommun gick ut ur nionde klass i kommunala skolor utan gymanisebehörighet. Den psykiska oron har ökat bland niondeklassarna, vart femte barn sover inte normalt och många barn klagar över huvudvärk och otrygghet i skolan.

Att i detta utsatta läge tala om att skolan skall spara 30+60 miljoner är inte bara helt oansvarigt. Det är dessutom ett svek mot såväl lärare, barn och föräldar. MAn borde naturligvis i stället satsa på skolan som alla partier lovade i valet 2014,

Ett ”JA” i folkomröstningen är för mig inte ett politiskt ställningstagande utan ett positivt besked till de av våra politiker som är beredda att genomföra en radikal förändring. Var och hur vi skall driva skolverksamhet får utformas i den efterföljande dialogen.

- Annonser -
DELA