Ingrid Landin(MP), Ulrika Falk(S), Olle Jansson (S) och Ander Olander(C)
- Annonser -

I en ledare i Norrtälje Tidning skriver Reidar Carlsson att politikerna skal inte bry sig om resultatet av folkomröstningen eftersom det bara  var ca 17% av befolkningen som röstade. Han ondgör sig också över frågeställningen som ju kommunfullmäktige fastställt.
Att samma politiker innan folkomröstningen lagt ner alla skolor utom en och att det tog nästan ett och halvt år att arrangera folkomröstningen det nämns inte. (källa NT 20/11).

Att politikerna i minoritetstyret genom sitt agerande gjort frågeställningen inaktuell genom att läga ned de skolor man skulle rösta om och sedan fastställt frågan kan man bara tolka som en avsikt att störa folkomröstningen och göra den meninglös. När vi vet att kostnaden för omröstningen beräknats till 1,8 miljoner så kan man inte undgå att undra om alla knep är tillåtna för politiker? Att man dessutiom fuskade bort motionen om inhibering av beslutet som lades av Liberalerna visar att man för länge sedan passerat anständighetens gräns. Att inget av de stora partierna engagerade sig i någon form av kampanjarbete är naturligtvis ytterligare en orsaka till att så många avstod från att rösta.
Det råder knappast heller någon tvekan om att många avstod eftersom de visste att de styrande politikerna inte skulle bry sig om resultatet eftersom de inte lyssnar till råd.

Frågeställningen ”Skall politikerna bry sig om vad vanligt folk tycker” är nu sannerligen  berättigad. Vi röstar på partier vid de allmänna valen men egentligen inte på politiker. De utses av partiet och ofta hamnar de som är ”rätt tänkande” högst upp på listan medan de som är förändringsbenägna anses hota den maktstruktur partiets ledare byggt upp och därför hamnar långt ned på listan och ges inga uppdrag. Detta är naturligtvis orsaken till att det för 15 år sedan fanns nästan 2 miljoner medlemmar i svenska partier. En siffra som nu sjunkit till straxt över 200 000 och fortfarande minskar. Det är mindre än 3 % av den svenska befolkningen som nu är aktiva inom partipolitiken. Betydligt färre än de som röstade i folkomröstningen.

Det talas mycket om att politikerföraktet växer och det kanske inte är så konstigt. När vissa politiker talar om att det fått förtroendet att fatta beslut under fyra år glömmer det lätt att de beslut de skall fatta måste representera majoriteten av deras väljares åsikt.
Det kallas representativ demokrati…

Om inte politikerna bryr sig om vad folk tycker lever vi inte längre i en demokrati. Den maktelit som nu växt fram i många mindre kommuner har oftast inte den kompetens som ledare man kan ha rätt att förvänta sig. Kanske är det därför de inte lyssnar på folket?

Detta får mig osökt att tänkia på den gamla historien om generalen som skriker ”anfall” och stormar upp för vallen utan att inse förään han kommer upp på krönet att han är ensam…Kanske blir det mycket ensamma efter valet 2018…

- Annonser -
DELA