- Annonser -

Många har frågat mig varför jag inte satsat på politik och jag brukar svara att jag som media bör förhålla mig neutral till partipolitik. Men det är faktiskt inte hela sanningen. Jag tycker liksom 95% av medborgarna i Sverige inte att mitt samvete tillåter mig att syssla med partipolitik.

Att vara partipolitiker innebär att man ständigt måste vara beredd att kompromissa. Det måste var fruktansvärt jobbigt att först lova människor någonting och sedan genomföra något helt annat därför att partiet kräver det. För så fungerar verkligheten för många politiker. Jag har träffat några av dem och skulle absolut inte vilja byta plats med dem.

Ta bara den nu så aktuella skolfrågan där flera partiledare påstod att deras partier varit helt eniga kring att lägga ned de små skolorna. Den enigheten uppnåddes med hot onm uteslutning, politisk snuva och stundtals ganska hårda tag. Klart att man är eniga om
det bara är tillåtet med en åsikt och det är ledningens.

När skolbarnen (ibland bara 6-7år) får stå ute i snön och vänta på en buss som inte kommer eller som kör av vägen, när skolmaten inte räcker åt barnen, när barnen inte kan duscha, när barnen får gå i skolan i baracker, när det blir över 30 barn i varje glass, när barnen måste ha hörselskydd på lektionerna, när många barn har huvudvärk på eftermiddagarna och när kränkningar och mentala störningar ökar bland barnen.

Då skulle jag inte kunna sitta tyst om jag visste att jag tillhörde ett parti som varit med och fattat beslut om detta. Jag skulle tydligt visa mitt ogillande och därmed skulle min politiska karriär vara över. Sannolikt skulle jag bli utesluten.

Såå det är nog lika bra att jag inte tillhör något parti och därmed är fri att tycka och säga vad jag vill. En samhällsdebattör utan politisk färg!

- Annonser -
DELA