- Annonser -

Valresultaten runt om i världen förvånar många och politiken har det lite rörigt att få ihop ett styre. Boende i ”Staden” ser ut att rösta på ett sätt och boende på landsbygd och skärgård på ett annat sätt. När regeringen väl är utsedd så ska resurserna fördelas och budgeten spikas, vilket ser ut att bli lika stökigt.

”Det jag frågar mig är hur blev det så här?”

Diskussioner förs om skatter och satsningar inom olika områden; infrastruktur, bredband och vägar är några av de aktuella områdena. Begreppet ”Rättvisa” verkar vara ett återkommande tema när politiken ska prioritera vilka områden som är i mest behov av att rustas upp och fixas till. Det jobbiga med infrastruktursatsningar är att det kostar hiskliga summor med pengar och det tar en lång tid innan det är färdigt. Besluten om vilka satsningar som ska göras är oerhört viktiga, därför när de väl är igång så går det inte att riva upp besluten och ”testa något nytt”.

”Vem ska stå för fiolerna?”

I ”Staden” ska det investeras för att komma tillrätta med den eftersatta infrastrukturen. Köerna in till ”Staden” ringlar långa och minsta lilla punka eller signalfel gör att stressen blir olidlig för de som ska hinna till sitt arbete, hämta barn, förverkliga sig själva eller göra sina ärenden. Vintern är snart här igen och de senaste åren har den genusneutrala snöröjning havererat i ”Staden”, förutom på cykelbanorna.

På ”Landet” där ingen bor så är det tomt på de eftersatta vägarna och det osar av konflikter i vägföreningarna om vem som ska stå för fiolerna när grässträngen ska bort och gruset läggas dit. Diverse bidrag ska pytsas ut och frågorna ska ”diskuteras” i byarna om det ska bli en lampa på en plats eller om det finns slantar till att ordna snöröjning. Här får lokalinvånarna själva driva infekterade dyrbara lantmäteriförrättningar och lösa konflikter för att sedan få betala för vägen. Om vägen står färdig så återstår frågeställningen om man då får använda den, därför i Skärgården anser många fritidsboende att på vägen ska man jogga eller köra flakmopeder.

Satsningarna och resurserna i Norrtälje har de senaste åren gjorts på ”Hamnen” och i ”Staden”. På ”Landet” har diverse bidrag och stöd pytsas ut till bygdeföreningar för att ordna någon brygga, lampa eller något sött (som det ska vara på ”Landet”). Låt oss utmana tanken med hur smart denna uppdelning mellan ”Staden” och ”Landet” är.

”Staden” har lägre skatt och generellt på ”Landet” är det högre skatt. På ”Landet” får du dessutom betala för vägar och ordna det mesta själv. I ”Staden” där människorna klättrar på varandra så slipper du bekymra dig över vägar, kollektivtrafik och annat. På ”Landet” ska föreningar startas och tiden läggas på att söka bidrag och komma överens om hur infrastrukturen ska lösas. Tid, som vissa säger är pengar, lägger alltså ”Lantisar” mycket av för att ordna det mest grundläggande: Vägar, bredband, kollektivtrafik, sophämtning, vatten och avlopp. Och i ”Staden” stressar vi och förverkligar oss själva, vem har tid att bry sig om vatten, tidtabeller och bredband – det ska ju bara funka.

” Vissa har gått så långt i sin sjukdomsbild att de anser att det är en demokratisk skyldighet att överklaga.”

Men på ”Landet” fungerar det inte och resultatet uteblir när föreningar lämnas till att lösa uppgifterna själva. I Norrtälje har bredbandsutbyggnaden havererat och många försöker lösa de mest grundläggande behoven på bästa möjliga sätt. Mötena är många, tidskrävande och blanketterna ska fyllas i för att få de små bidragen till att lösa dessa basala behov. Om du mot förmodan lyckas få till ”projektet” så är sannolikheten stor att en person i området är missnöjd och överklagar eventuella tillstånd så att det försenas, fördyras och eventuellt uteblir. Vissa har gått så långt i sin sjukdomsbild att de anser att det är en demokratisk skyldighet att överklaga.

”Sluta Dutta med stöd och bidrag till Landsbygd och Skärgård och genomför även större infrastruktursatsningar här”

När politiken nu ska fördela resurser och komma överens om vilka satsningar som ska genomföras så kan en viktig fråga att ställa sig vara: ”Det vi gör idag, fungerar det verkligen och är det rätt sak att göra”? Själv tror jag att resurserna borde fördelas annorlunda och att begreppet ”Rättvisa” bör utmanas. Om det ska gå att bo på ”Landet” så behöver det fungera även här.

Snälla politiker – Det här behöver upphöra och det är dags att börja se Landsbygd och Skärgård som en tillgång som är värd investeringar. Sluta ”Dutta” med stöd och bidrag till Landsbygd och Skärgård och genomför större infrastruktursatsningar här. Ja, det är jobbigt. Förändringen kommer att vara stökig. Det kommer att finnas konflikter. Behovet är dock akut och vem vet – kanske är det både smart och lönsamt.

 

Johan Pensar, skärgårdsbo

 

 

 

- Annonser -
DELA